Henrik Alexandersson tar i dag upp det faktum att kritik riktats mot Forum för Levande Historia och deras upplysningskampanj om kommunismens folkmord och andra systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna. Jag kan precis som han hålla med om att det kan finnas kritik att riktas mot att organet är skattefinansierat, men då ska man ju också vara en kritiker av offentlig skattefinansierad verksamhet från första början (vilket kanske en enstaka av de som skrivit under faktiskt tycker). Men det är en kategori som vänster-kritkerna definitivt inte faller i och i och med det faller ju även deras argument. Till exempel klassiskt liberale Mattias Svensson har jag för mig har via sin blogg vid nått tillfälle riktat kritik mot organet på just denna grund, en kritik som jag godkänner och naturligtvis ur den synvinkeln helhjärtat stöder (även jag räknar mig själv som klassiskt liberal och är emot tvångsfinansierad verksamhet av vilket slag det än må vara). Men precis som Henrik Alexandersson skriver så är det inte en samhällskritik av ett orättfärdigt och på gränsen till totalitärt högskattesamhälle och svällande välfärdsstat det handlar om:
“Åsa Lindeborg och 252 andra akademiker kritiserar i dag Forum för levande historia för dess upplysningskampanj om kommunismens brott mot mänskligheten.
Och man kan ifrågasätta om det är så fiffigt att staten (efter politiska beslut och med skattepengar) offentligt och kritiskt granskar vissa ideologier. (Även om de hitills granskade lärorna står för de största folkmorden och det värsta förtrycket i modern historisk tid.)
Men varför reagerar Lindeborg & Co först nu? Varför protesterar de först när kommunismen granskas? Om deras kritik är principiell – då borde de ju ha framfört den redan när Forum för levande historia bedrev upplysning om nazismens brott mot mänskligheten!
Det är så pinsamt uppenbart. Dagens kritik handlar inte om principer. Det handlar om vänsterakademiker som inte gillar att kommunismen synas i sömmarna.”
Det är kommunister, marxister och socialister med flera som helt enkelt försöker rädda sina egna skinn, samveten och sin ideologis anseende som genom okunskap fortfarande mer eller mindre anses som “god” av det svenska folket. Detta trots minst lika svåra brott mot mänskligheten som Nationalsocialismen, dessutom mer utbredda över tid och rum och i antalet offer samt fortfarande pågående. Det är inget annat än rent medlöperi och aktivt medhjälp till förtryck och folkmord. Det blir inte dessutom bättre att många av de svenska intellektuella öppet, aktivt och kraftfullt hyllat kommunistiska diktaturer, folkmördare och diktatorer under större delen av 1900-talet och i många fall fortfarande till dags dato.
Det hela är (som Alexandersson också skriver) endast pinsamt, genomskinligt, uppenbart och beklämmande.
Upplysningskampanjen om kommunismens brott mot mänskliga rättigheter
Se också föreningen Upplysning om Kommunismen: UOK, Om Kommunismen (infosida)
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.